Vilken värme...

...jag blivit bemött med! Omtanke, kramar och medlidande tar inte bort det onda men det lindrar en del. Visserligen darrar underläppen och kranen till tårkanalerna direktläcker när nån kramar om och beklagar sorgen men det är väl nåt jag får ta. Jag är ju en känslogurka så det är bara att gilla läget. Igår när jag körde till jobbet så försökte jag göra mig lite "hård" så att jag skulle slippa lipa direkt på måndagsmötet men då kom Mariah Carey med sin "I can't live (if living is without you) Men jösses vad tårarna rann nerför kinderna!

Faster K; tack för dina fina ord i telefonen! Det värmde och berörde mitt innersta ❤

Nåja, även om jag känner mig halt just nu så rullar vardagen på. Vi har barnvecka så... skjutsa och hämta till skolor, fotboll nästan varje dag, utvecklingssamtal, förberedelser inför studentskivan, frissabesök, inköp av examenskläder, tvätta, städa, diska.. ja, jag behöver knappast räkna upp mer, ni fattar!

Arbetsmässigt kör vi hårt både jag och Matte. Han jobbar fem av veckans nätter- och dom två han är ledig, ja då jobbar jag natt! Vi nöter inte ut varann direkt ;) Däremot är det svårt med planering av något slag eftersom vi inte ses så mycket vissa perioder- som nu. Jag väckte han vid lunch igår innan jag åkte till mitt eftermiddagsskift. När jag kom hem kl 22 hade han redan åkt till jobbet. I morse klev jag upp för att skjutsa skolbarn och då sov han. Idag blir det samma procedur som igår men på onsdag em får vi vara med varandra en hel kväll, inklämt mellan frissabesök, fotbollsmatch, besök hos mamma. Tur det finns mail och sms :) Och tur att vi har duktiga stora storasyster som håller ställningarna när det diffar i tid ibland, i detta fall en timme kl 21-22 ❤

Slår man ut en sexveckorsperiod så tror jag ändå att jag och BästMatte ses mer i genomsnitt än vad dagtidsarbetande människor gör.

Kolla vilken glädje lillsnorpan känner när hon har studsmattebus med sina stora systrar ❤ En underbar bild! Och ja, jag har kollat med tjejerna om det är okej att publicera bilden utan att blurra bort deras ansikten! ;)

Jag bjuder oxå på ett Sally-klipp som ligger på youtube. Detta tar jag fram när jag behöver få upp humöret och hennes ljud och rörelsemönster gör mig glad ❤ Här vill hon gosa med grannens ena katt som hon förvisso har respekt för men där respekten, som tydligt visas på filmsnutten, tappas bort för varje steg hon tar ;)

Lev och må- och ta tillvara på tiden med varandra!
KRAM

Konstigt nog går livet vidare...

...men 02.30 i morse dog jag, eller åtminstone en del av mig!
Fina farfar orkade inte mer utan suckade en sista gång innan han lämnade oss för ett bättre ställe. Ett ställe där det inte finns någon smärta, där man är stark, pigg, lycklig och välmående. Där himlen är blåare än blå, där gräset är grönare än grönt och där solen strålar och värmer.

Fina farmor, faster, pappa, hans fru B och jag satt i fina farfars enskilda rum på Sunderby sjukhus. Vi pratade tydligt i hans högeröra, kramade hans hand, strök hans insjunkna kind, smekte hans kallsvettiga panna, bredde om/ av han beroende på hur kroppstempen kändes, vi satt runt hans säng, vi lämnade han aldrig ensam utan åt mat och hämtade kaffe i omgångar, vi sjöng vaggvisa för han när oron och ångesten slet i hans kropp.

En händig man har använt sina händer för sista gången. Han jobbade med tyg, horn, trä, läder och metall när han snickrade, sydde kläder, snidade knivar, tillverkade smycken, gjorde näverhorn, bakade, lagade mat.
En nyfiken man har slutat vara vetgirig. På äldre dar lärde han sig datafunktioner såsom att betala räkningar via internetbank, redigera fotografier, ringa med skype, skapa gratulationskort, maila och allt annat som var bra att kunna :)
En intresserad man har slutat se med sitt enda seende öga. Han älskade att se sport på tv och hade just fått ett box-abonnemang innehållande många sportkanaler men tyvärr hann han knappt nyttja den innan ambulansen hämtade han.
En omtänksam man har slutat prioritera alla andra. Han erbjöd alltid en hjälpande hand, kom ihåg allas bemärkelsedagar, han tog hand om sin fru, han bar hem en bukett rosor till farmor varje fredag (när han var yngre och piggare)
En busig man har slutat busa-iaf i detta liv. Han byggde hus av potatismoset med matkniven innan han högg in på maten, han skrattade bullrande åt andras små fadäser, han slängde upp barn i luften så dom kiknade av skratt, han råkade slänga iväg nån svordom ibland i "farmors" kyrka- med en armdask från farmor som följd, han "lurade" mig på början till den första miljonen (våra bröllopsgäster vet vad jag menar *ler*)

När jag var liten kom han brummandes i sin ljusblåa amazon, med gubbkepsen nedtryck på huvudet. Om han inte var i sitt hobbyrum och snickrade med sina stora maskiner, återfanns han ofta på en snurrstol i "skrotrummet" där han sydde, datoriserade och meckade.

Det mest konstiga i det här är att fåglarna fortsätter kvittra, bilarna kör hit och dit efter vägarna och folk shoppar, äter och skrattar. För mig har livet pausat men inte för alla andra- såklart inte! Men det känns som att allt borde stanna av, vi har just förlorat en av dom finaste människorna som gått i ett par skor- fast livet omkring mig rullar bara på som om inget hänt. Konstig känsla!

Jag bryter ihop från och till då jag blir påmind om min förlust. Huvudet spränger av tryck, magen värker av tomhet, näsan är röd och snorig och ögonen är igensvullna av gråt.

Jag vet och är tacksam för att han fått leva så länge men det är egentligen ingen tröst i det hela- ingen alls. Jag är ego och vill ha kvar han ett tag till. Jag vill säga "jag älskar dig" en gång till.. jag vill krama hans varma, sträva kind en gång till.. jag vill stryka över hans mjuka silverlockiga hår en gång till.. jag vill skratta med han en gång till.. jag vill träffa han en gång till..

Han kunde allt, min fina farfar ❤
Min varma, genomsnälla nallebjörn fattas mig!!

Ha det bra var än du är farfar. Jag älskar dig, saknar dig och tänker på dig! Vi tar hand om farmor och ser till att hon tar sig igenom sorgen och resten av hennes tid här med oss. Vänta du bara, tids nog ses vi igen :)
KRAM ❤

Jag tror att min stora dotter...

...är en bortbyting!

Hon har en äckelspindel på sin arm och gullar med den! Fattar ni?! Gullar!
"Åh vad den ser rädd ut", säger hon.
Döda den, tycker jag!

Animal planet...

...irl... Munkan verkar vara en centralort för djur av alla sorter.

Som vanligt så var det BästMatte som upptäckte djuret- i detta fall kotten. Vi var ute på gården och jag hörde han säga "vad fan, vad var det där för nåt stort?!" med skärpa i rösten och såg att han hukande skyndade fram mot bodan vi har på gården. Lättnaden var stor när det "bara" var en igelkott som skyndsamt spurtade på sina korta ben in mot skogen :) Undras just om han såg i syne och fick kotten till en jätteråtta?! ;)

Jag ogillar kryp av alla de slag men jag förstår att dom behövs och fyller sin funktion i naturens näringskedja. Precis som med råttor, möss och andra djur så vill jag inte ha nåt med dom att göra, såvida det inte är på mina villkor! Gissa då hur överlycklig (?!) jag blev tidigare idag när jag satt ute i solen på altan och kände hur det kittlade på högerchickan. Långhårig som jag är så trodde jag att nåt strå smitit ur ponnysvansen och förirrat sig in i bh:n men näe! När jag kikar in i hållaren så ser jag en pytteliten svart bagge som kryper! I min bh!! Hade den haft riktigt otur så hade den dött en ohygglig kvävnings-/ drunkningsdöd om den hamnat i pattsvetten i bh-klyftan (för tro för all del inte att det existerar nån naturlig klyfta om jag inte rullar in behagen i en hållare *skrattar*) men nu var den ju på "rätt sida", alltså på torra land. Det värsta var att jag inte fick fatt i den och eftersom grannen var ute så ville jag inte näcka och orsaka kräkning eller solförmörkelse så den stackars baggen är kvar men mest troligt ihjälklämd för den känns inte av längre ;) Inte för att jag vet om det är nån mer skonsam död att föredra men... *ler*

För att fortsätta på djurtemat så ramlade den här ut från Sallys sko när jag tog av henne inför lunchen. Det kanske blir mer än ett talesätt här i familjen när man frågar nån "har du myror i brallan?!" :)

Med igelkottar och miljarrderrsch myror i faggorna så borde det väl vara tämligen ormfattigt va?! Har för mig att ormar inte går ihop med dessa arter och är det så så är jag väry lycklisch för jag är livrädd för krälande, bitande, väsande ormar *ryser*

Nåja, djurat eller inte... vädret är fint, jag och Matte är lediga idag, skolbarnen är där dom ska vara, lillan sussar i vagnen under insektsnätet och jag mår skönt i en solstol på altanen. En bra bok i "paddan" och kaffe i muggen. Livet är njutbart när det är som bäst :)

Take care var ni än är!
KRAM

Livet i Munkan- följetongen...

...fortsätter. En ilsken make vrålade för en stund sen när han kom in i köket; "EN RÅTTA!!" och så kom en harang med fula ord som jag besparar er. Råttan var i verkligheten en skogsmus som utan att söka asyl hade gjort intrång i vårat hus. "Operation utvisning" påbörjades och vi började med att få fram den från sitt gömställe bakom nya kylen- som för övrigt funkar felfritt igen *peppar, peppar..." Snabbt som f-n och med en paniklort på golvet, smet den in i tv-rummet och såklart- in bakom feta soffan där ingen dammsugit sen moses gick i blöjor... typ...
Jag vägrade att släppa ner febersjuka, barfotaSally så med henne på ena höften, hjälptes vi åt att säkra eventuella flyktvägar och öppnade balkongdörren i hopp om att få ut inkräktaren. Fram med soffan, Matte med en bandyklubba i högsta hugget och voila... en mus trippade fram och kilade mot den öppna dörren. BästMatte var snabbare än sin skugga och flippade med bandybladet för att snärta ut musen över tröskeln. Tyvärr var han inte bara snabb utan även stark så den lilla parveln flög ut i en båge och landade på rygg med dödliga hjärnskador. Hmmm, det var ju inte riktigt meningen men... sånt är livet!
OBS- bild på illegala besökaren kommer nu och är du känslig så- titta inte!

I warned you!

I våras var det småmyror, sen kom vattenskadan och nu en gnagarjävel, sistnämnda söt och näpen- när den håller sig långt bort från mig, mitt och de mina! Fördelen, om man ska se det positivt, är att det blir fantastiskt välstädat när nåt sånt här händer! :)

Nu blir det att sätta in myggdörrar så att ytterdörr och balkongdörr kan stå öppna utan att djur av något slag kommer in hos oss! Man ska ju komma ihåg att vi har en härlig hörntomt med skogen och dess djur och växtlighet som grannar ;)

Man kan tro vi bor väldigt lantligt för djurlivet här är rikt, en av arterna sitter uppe i tallen utanför vårat köksfönster och hänger :)

El korro

Annars då...?

Fina farfar är inte bättre, snarare tvärtom ❤ Han har slutat äta och jag behöver inte mina 13 års vårderfarenhet för att veta vad det innebär :(

Sally är knäckt av feber och snor, humöret blir lynnigt, hon har svårt att sova och jag lider med henne ❤

Jag sover som en kratta, kroppen värker som på en knarrig 90-årstant och det snurrar mycket i huvudet på mig.

Får man gå i ide och vila sig lite?! Jag tror det behövs just nu, både fysiskt och psykiskt. Sorry om jag låter lite down men jag är dålig på att ge sken av något annat än det aktuella läget!

Som avslutning på dagens lägesrapport- kom ihåg att även en bandyklubba kan förvandlas till ett mordvapen ;)
Sköt om er därute, ta väl hand om varandra!
KRAM

Jag har pysslat...

...en liten ask till kollegan Lars som jubilerade när vi började om igår efter en ledig period.

Jag hade värsta magontet igår och det lär jag dras med resten av veckan. Jag har gett mig den på att jag måste försöka lära mig lossa timmerbilar! Eftersom vi har nattvecka så hoppas jag att skiften är extra lugna så nån av mina kollegor kan följa mig i trucken och guida mig. Visserligen är det trångt för den som åker med men än så länge så är dom snälla och tålmodiga och följer mig :) Natten som var plockade jag nog 5-6 lass och jag kände mig gråtfärdig vissa gånger för jag blir så förtvivlat arg på mig själv när jag tycker det går dåligt! Det gäller att lära sig att behärska spakarna och reglagen med smidiga rörelser, hitta en bekväm arbetsställning inne i trucken, strunta i att endel chaffisar är stressade och otåliga när det tar för lång tid el när man är för närgången med lasset på deras stolpar! Hurifanders ska jag nånsin lära mig detta?! *suckar* Stackars mina kollegor, jag hoppas att dom har gott om tålamod med mig för detta lär ta sitt tag- och det svider för en som vill kunna allt, helst igår! Att den inre stressen är som tändvätska för min fibro gör ju absolut inte saken bättre!
Nåja... det finns inga genvägar, det är träning och åter träning som is tha shit!!

Och huset....

BästMatte har målat två varv med den röda färgen så nu är det bara den vita kvar på knutarna- sen är iaf vattenskadan åtgärdad i det stora hela :) På insidan saknas fortfarande väggskivor, nytt innertak, tapetsering och listning men det tas vid tillfälle. Det är inte så lätt att renovera med en ettåring runt benen och just den här veckan sover jag ju halva dagarna så det får ta den tid det tar!

Solsting?

På tal om BästMatte... Håller ni med om att han ser solblekt ut?! ;) Det är inte bara skägget som solen går hårt åt, även håret på skallen verkar blekas vääääldigt hårt. Jag bara skrattar och känner kärlek till denna finurliga, fantasifulla man- och låter han hållas ❤

Kaloribomb....

Vi tog oss en kvalitetstimme i eftermiddags, när väggmålningen var klar. Stora dottern hade "operation dagsverk" idag och för att tjäna ihop 50:- så skötte hon lillasyster medan jag och Matte åkte in till stan för att köpa oss varsin glass. Det blev riktiga monster till glassar, "antibant-glassar" men goda var dom! :)

Avslöjad...

En liten nakenfis sprang runt på altanen idag och när vi skulle gå in så lättade hon på trycket, skönt ute i det fria ;) Det är härliga tider för oss alla framöver, mindre bök med ytterkläder och mer utevistelse i solen!
För vår del är det extra skönt för lillsnorpan har lärt sig hur hon ska driva alla från vettet! Nu är den nya innegrejen att vråla som Ronja Rövardotters vårskrik. Gissa om vi är less? Då är det bättre att släppa ut henne så får hon gasta sig less åt fåglar, katter och skogens alla träd som omger våran tomt ;)

Mina vänner...

Jag har några vänner som finns lite extra i mina tankar just nu, pga att livet är tuffare mot dom just för tillfället. Det brukar sägas att i nöden prövas vänner och så är det (I know that for sure!) Jag känner mig glad över att jag får förtroendet att dela deras "historia", att få lyssna, stötta och ge råd. Jag känner mig rik när jag kan bidra med något, litet som stort. Vissa av vännerna hör av sig mer ofta än andra och så är det... man reagerar olika vid kris och livsförändringar (av både bra och mindre bra sort) och för nån är just jag en bra stöttepelare som man kan ringa/ messa flera gånger per dag medan andra hittar nån annan att luta sig mot.
Jag är tacksam att jag får vara pelare, det värmer mitt inre att vara till nytta :)
Extra stor kram på er alla som behöver det lite mer än alla andra! ❤

Nu måste jag ta en taktikvila innan mitt nervpirriga nattskift börjar!

Ta hand om er alla fina!
KRAM

En sneak....

...på sötaste Sally finns om du klickar här. Superduktiga Magda liknar henne vid en säl och då dök genast tanken "Anja- Pärson- efterträdare" upp i mitt huvud ;)
Blir fantastiskt kul att se resterande bilder!
KRAM